Det har tagit tid för mig att vänja mig och att våga stå upp för att jag kan någonting som inte är självklart för andra. Trots att vem som helst kan lära sig det jag kan, så är det ingen självklarhet att man övar och lär sig det, utan tvärtom. 

Jag kan samtala med djur. Jag har pratat med hundar, katter, hästar, elefanter, fåglar mm.

Jag har funderat på vad det är för mening med att prata med ett djur.... Jag tänkte först att meningen var att man får en pratstund, en glimt in i någon annans liv, ungefär som ett spontant samtal på bussen eller tåget, som stannar kvar som ett trevligt minne. Sedan har jag med tiden förstått att det jag kan hjälpa djuret att förmedla till sin ägare gör skillnad för både ägare och djur.

Ibland säger de en mening, några få ord som betyder mycket för ägaren att höra. Ibland berättar de om vad de gör på dagarna och det kan lätta en orolig djurägares hjärta. En katt berättade att hans favoritleksak var borta och det hade gjort honom nedstämd. En elefant berättade att när han fick gå ute på en åker mellan cirkusföreställningarna var han för hårt bunden kring foten, det gjorde ont.

Detta är saker som vi människor förhållandevis enkelt kan förmedla till varann men hur gör man om man är ett djur och inte har talets förmåga, då kan man behöva lite hjälp om ens husse eller matte inte kan förstå allt man försöker berätta och visa.

Det värmer mitt hjärta att höra att djuren berätta att så många djurägare pratar med dem, för djuren lyssnar och förstår. En del djur säger att deras ägare pratar "tyst"  med sina tankar men det gör ingen skilllnad, djuren hör de samtalen också.